onsdag 9 maj 2012

Möllans elit

Det är som att man kan tycka att broccoli är okej, inte överdrivet skitgott men inte äckligt heller. Eller inte ens okej, man tycker ingenting, man är åsiktslös inför faktumet broccoli, man tänker liksom inte på broccolins existens.
Plötsligt börjar någon tvinga en att äta det. Varje dag. Morgon, middag, kväll, i tio år.
Tillslut spyr man vid blotta åsynen av broccoli. Man hatar broccoli. När man kommer in på ica så söker man frenetiskt med blicken efter broccoli, för att kunna peka och skrika ut sitt hat. Man börjar ägna tankar åt broccolin. Brusa upp enbart av sina egna fantasier om den fula broccolin. Man börjar sluddra om broccoli på fyllan. Terrorisera alla runt omkring sig på puben med onödig fakta om broccolin, gärna i negativ klang. -Visste du att broccoli innehållerrr...JÄÄHRN! (Följt av bittert hånskratt). Man börjar häckla broccolin, göra narr av den, man vägrar förstå den eller ens acceptera den. Man gör allt för att broccolin ska sluta vara så töntig och produceras i såna mängder.
Men det kommer att komma en dag där man bestämmer sig och tar ställning och slutar engagera sig i broccolins befinnande. När man kan sluta lägga energi på att tänka på och hata broccolin. Jag är äntligen där nu.

Broccoli, du är död i min värld. Du är skit.


(De där människorna, de är min broccoli. Jävla kukbroccolihipsters.)

söndag 2 oktober 2011

wasted youth

Vad gör man när människor sviker och stoppar kniven i hjärtat på en?

Man blir wasted och lyssnar på bra musik och accepterar det faktum att en hel del folk är skit. Och är det skit de vill ha så får man helt enkelt bara lämna dem åt sig själva så att de kan omge sig med skit dagligen.

För jag finner mig inte i att vara någons skit så mig ska ni ge fan i.

lördag 27 augusti 2011

ftw



Fy fan för den här vidriga världen. Fy fan för att det finns människor som gladeligen accepterar en värld där själutnämnda makthavare knullar alla i röven för att sedan likt en förvirrad prostituerad själv betala asen och halta därifrån. Jag hatar att det inte är självklart att naturlagen borde vara den enda lagen vi bör leva efter. "Men människan är ond, vi behöver regler." Oh really? Hur fungerar det för dig tycker du? Är världen ett fluffigt litet rosa paradis där alla kramas och pussas och bakar kakor ihop? Ser det ut som att den här världen är på väg åt rätt håll? Tror du på allvar att snuten finns där för att skydda dig? Vem har rätten att bestämma hur en annan människa ska leva?






Spenderade de sista timmarna av min fredagskväll med att bli nedbrottad av snutar och vakter. Intryckt med ansiktet före i en glasruta. Order om att hålla käften och lugna ner mig. Ska jag lugna ner mig medan jag tittar på hur snuten ordagrant misshandlar två av mina vänner för att deras svaga psyke inte tål att bli provocerat? Det finns ingen yttrandefrihet i det här landet som vi så fint stoltserar med. Det finns ingen rättvisa. Det finns inga lagar och regler som är till för att skydda folket. Vad som finns är en jävla polisstat och en flock får som lomt går efter varandra i en trång jävla fålla innan de blir avrättade.



Jag spyr på väktare som suger snutens kuk för att få en klapp på axeln så de kan gå hem och tokrunka till bilden av sitt präktiga ego. Jag spyr på snutar som är produkter av små feta mobbade barn som behöver hävda sig. "Min mamma älskade aldrig mig!"



Jag spyr på den här vidriga världen och alla regelryttare. Hoppas ni njuter av ert liv som hjärndöda robotar.






Jag suktar inte efter en värld där det är okej att mörda och våldta, jag suktar inte efter ett liv som galen gangster och jag suktar inte efter mer kriminalitet. Vad jag vill ha är ett liv i lugn och ro, där jag får ha mina åsikter, stå upp för mina vänner när de behöver mig, ett liv där jag inte behöver vara rädd för att bli fråntagen min frihet. Låter det sinnessjukt?

torsdag 14 juli 2011

karriär




Joråsåatteeh, man hade ju en karriär 1983.


En fotograf behövde tatuerade tjejer till nån promogrej, och eftersom jag är narcissist så ställde jag alltså upp. Det ser ut som att jag är tuff, sanningen är att jag försöker hålla mig för garv för denna värdelösa 80-tals pose.

fredag 3 juni 2011

klick

Alltså, jag förstår varför det klickar för folk. Varför vissa människor bara tappar förståndet och skjuter ihjäl en hel stad eller matar sina barn med kattmat eller lägger bajs i främlingars handväskor på bussen. Jag förstår att folk förlorara greppet, för den här världen och alla människor i den är HELT JÄVLA DUMMA I HUVUDET. Jag klarar inte folk.

torsdag 12 maj 2011

dogfart

Människor som säger hej för mycket och avbryter sig själva.

Jag: - Välkommen till växeln!
Cp: - Hallå?
Jag: - Hejsan!
Cp: - Ja Hej...
Jag: - ..
Cp: - Hallå..?
Jag: -Ja jag är här, hej.
Cp: - Ja, hej, hej jag heter Pelle! Jo jag undr..(avbryter sig själv)... Hallå!?
Jag: - Ja hej?
Cp: - Ja haha trodde du försvann, kan du koppla mig till blablabblba

SERIÖST. Det här är på riktigt. Det händer minst en gång om dagen. Speciellt det där avbrytandet av sig själv, de börjar prata om sitt ärende för att sedan skrika i PANIK och med skuren röst HALLÅ?! Men för helvete jag sitter ju här i telfonen och lyssnar på din skit, det kommer gå så jävla mycket smidigare och snabbare om du bara slutar avbryta dig själv. Precis som en hund som fiser och blir rädd för ljudet.

torsdag 28 april 2011

arbetsskador

Scenario: Befinner mig hos mamma, och ringer och beställer pizza.

Mamma (lite bittert): -Gud vad trevlig du låter i telefon.
Jag: -Ja jag vet, det är en arbetsskada från jobbet.
Mamma:: -Anmäl dom.
Jag: -Va..? Jobbet?
Mamma (snusförnuftig): -Ja, arbetsskador kan anmälas. Gör det.

Min mamma hatar världen.

lördag 2 april 2011

björnsex

Jepp. Jag lyckades med att säga Björnknullavägen i telefon på jobbet istället för Björnkullavägen.

onsdag 30 mars 2011

koma

Som jag tidigare har nämnt så lider jag utav grav djupsömn. Komaliknande. Och det är nu bekräftat eftersom i morse så exploderade en bomb på min gata, på trottoaren bredvid mitt hus. Tre lägenheter i grannhuset blev av med sina fönster, snuten kom och spärrade av hela skiten och det verkar ha varit ett jävla pådrag. Vaknade jag? Nix. Och jag bor på första våningen med papperstunna glas, om någon går förbi mitt fönster och pratar så kan man höra exakt vad de säger. T.ex igår stannade en bil utanför mitt fönster med extremt hög musik på, det vibrerade i min soffa av ljudet och jag kunde urskilja orden i låten. Så jag kan sträcka mig till att det faktiskt är lite synd om mig och min komasömn, det sätter en del käppar i hjulet här i livet. Jag borde bli tilldelad särtider på alla jobb jag har, jag borde få sjukbidrag från försäkringskassan för alla dagar jag missat jobb pga min sömn. Jag är sjuk i huvudet. Ge mig pengar.

måndag 28 mars 2011

..va?

En intervju på nån sida med nåt Tjeckiskt band där en utav medlemmarna berättar om sina bandmedlemmar: "Andrew, ålder 34, är intresserad av bandet och mat. Han är ibland lite för mycket, han är den enda punkaren som stoppar sin kläder i en skorsten." ..... ?