onsdag 9 maj 2012

Möllans elit

Det är som att man kan tycka att broccoli är okej, inte överdrivet skitgott men inte äckligt heller. Eller inte ens okej, man tycker ingenting, man är åsiktslös inför faktumet broccoli, man tänker liksom inte på broccolins existens.
Plötsligt börjar någon tvinga en att äta det. Varje dag. Morgon, middag, kväll, i tio år.
Tillslut spyr man vid blotta åsynen av broccoli. Man hatar broccoli. När man kommer in på ica så söker man frenetiskt med blicken efter broccoli, för att kunna peka och skrika ut sitt hat. Man börjar ägna tankar åt broccolin. Brusa upp enbart av sina egna fantasier om den fula broccolin. Man börjar sluddra om broccoli på fyllan. Terrorisera alla runt omkring sig på puben med onödig fakta om broccolin, gärna i negativ klang. -Visste du att broccoli innehållerrr...JÄÄHRN! (Följt av bittert hånskratt). Man börjar häckla broccolin, göra narr av den, man vägrar förstå den eller ens acceptera den. Man gör allt för att broccolin ska sluta vara så töntig och produceras i såna mängder.
Men det kommer att komma en dag där man bestämmer sig och tar ställning och slutar engagera sig i broccolins befinnande. När man kan sluta lägga energi på att tänka på och hata broccolin. Jag är äntligen där nu.

Broccoli, du är död i min värld. Du är skit.


(De där människorna, de är min broccoli. Jävla kukbroccolihipsters.)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar